高見沢俊彦
Takamizawa Toshihiko är ett namn som inte blivit särskilt kännt här i väst (särskilt inte i Sverige), men som är ett av de större visual kei musikerna i Japan. 1974 debuterade han i bandet THE ALFEE och släppte sin första soloskiva, Ism, 1991. Toshihiko har en stor samling ESP gitarrer (över 400!) i diverse former (se bild).
Än så länge har jag själv inte hört så mycket från Toshihiko, det är ganska svårt att hitta videor och mp3filer med tanke på hans smala fanbase i väst, men låten Vampire ~Yuuwaku No Blood finns på youtube och jag älskar hans sätt att spela i den (vet inte om det är hans standard, isåfall har jag en ny favorit). Något annat mannen ska ha cred för är hans 59 år! Han är född 17 April 1954! Här kan man snacka om att åldras med grace :3
Genji Monogatari
Under första terminen av Japanska I var det mycket prat om romanen Genji Monogatari, jag har blivit så inmatad med namnet att jag kunde få bilder av den där Genji i huvudet. Så nu tyckte jag att det var ett bra tillfälle att faktiskt läsa boken! Eftersom att jag har en förkärlek till heianperioden i Japan (794-1185) ville jag ju såklart läsa en av världens äldsta romaner som är skriven under den eran.
Boken handlar i stora drag om prins Genji, son till kejsaren, som flörtar till höger och vänster men hans egen fru träffar han knappt. När boken början får man en inblick i hans mammas liv, då hon var kejsarens andra fru. Sen löper historien vidare och slutar när Genji är något över 20. Den svenska översättningen är endast ca 250 sidor och är första delen av hela boken som är ca 2500 sidor.
Jag tyckte personligen boken kändes lite trög, det var inga större intriger utan främst historier om Genjis alla förälskelser. Dikterna som förekommer genomgående i boken tyckte jag kunde vara svåra att tyda och jag spenderade flera extra minuter med att försöka tänka ut vad undertonen var :P
Boken var helt klart läsvärd, bara man inte förväntar sig för mycket.
DMC - Detroit Metal City
Igårkväll tittade jag på den relativt populära filmen Detroit Metal City. Jag var ganska negativ till den från början men fick mig trots allt ett par skratt. Man får följa Soichi Negishi som flyttar från landsbygden för att läsa vid ett universitet i Tokyo, med baktanken att slå igenom som musiker. Han älskar popmusik och vill helst av allt göra musik som ger folk drömmar, och använder sitt egna citat No Music, No Dream som motto. Efter skoltiden ser hans liv helt annorlunda ut. Han är nu ledaren Krauser i metalbandet Detroit Metal City och sjunger om våldtäkter och mord istället för kärlek.När Soichi en dag möter en gammal klasskamrat som han är kär i försöker han bryta upp med bandet en gång för alla, men hamnar snart i ett dilemma. Ger han ändå inte sina fans drömmar, om även något groteska?
När jag såg Soichi, eller killen som spelar honom, kändes han väldigt bekant, han var väldigt lik huvudrollsinnehavaren i Norwegian Wood. Efter lite googlande såg jag att det var Kenichi Matsuyama som spelar Soichi, det vill säga L från Death Note och en av bandmedlemarna i filmen Nana!
210699
Idag är det Kamis dödsdag. Han gick bort den 21 juni 1999 och fick efter det bli titelerad som "eternal blood relative" i alla Malice Mizers skivsläpp.
Efter hans död släpptes Shinwa, en box innehållande en VHS och en skiva med tre låtar, Saikai som bandet skrev till minne av Kami och låtarna unmei no deai och mori no naka no tenshi som han själv gjort men som han inte ännu hade vågat spela upp för de övriga medlemmarna. Unmei no deai låter väldigt mycket Malice Mizer och är en personlig favorit, därför är det den låt som kan ses nedan.
Denna dag tillägnar jag Malice Mizer och Kami.
Lady Snowblood
Jag gillar Kill Bill filmerna mycket, och fick veta av en kompis att en av Tarantinos inspiration till dem var den japanska filmen Lady Snowblood (修羅雪姫, Shurayukihime). Handligen och även sättet att filma och presentera karaktärer har klara drag av Kill Bill. Den handlar om Yuki, vars mamma födde henne enbart för att få hämnas på de fyra personer som mördade hennes man (och vad jag förstod även hennes son). För att vara gjord 1973 kändes den ganska modern. Huvudrollsinnehavaren Meiko Kaji sjunger även låten Shura no Hana i Lady Snowblood. Hon blev tydligen ganska populär igen efter att Kill Bill haft premiär då låten man hör spelas i slutet av vol 1, Urami Bushi, är Meikos. Om man gillar enka är hon värd att kolla upp, filmen också, särskilt om man gillar Kill Bill.
What Hizaki said :P
Nu är jag lite sen (eftersom att jag inte följer Versailles gänget på Twitter), men Hizaki twittrade att Jupiter planerar en världsturné!
Versailles har ju inte varit i Sverige på ett par år och jag gick dessvärre inte när de var här med Jasmine You (kommer förevigt ångra det), så jag hoppas innerligen att de stannar i Sverige för ett besök =)
Vi behöver fler VK spelningar!
En enkel tulipan på bemärkelsedan'...
Dada fyller 43 idag! お誕生日おめでとうございます:3
Jag har inte gjort någon tribute video till honom tidigare så på mindre än en vecka har jag snickrat ihop den här (OBS bör ses med glimten i ögat) <- alltid värt att påpeka då jag har märkt att mina låtval har tenderat att reta upp folk :P
Jag lyssnade på den här låten och tänkte att den passade utmärkt som bakgrund till en Dada-hyllningsvideo (namnet Dada kommer från en anime, där det finns en Dada-alien).
Lite klipp i låten, gillar inte mitten så den tog jag bort (lät helt ok när jag gjorde videon men märkte nu att det låter lite konstigt :P)
Dada laddade tidigare i veckan upp en bild på en tårta han fått av ett fan vid deras senaste spelning, hoppas han delar fler bilder från sitt firande på söndag=)
The Master is back?
Kamijo släppte tidigare i veckan en trailer för sin kommande singel Louis, Enketsu no La Vie En Rose.
Trailern är en aning komisk... musiken fick mig att tänka på Versailles (under deras bra period) och Kamijo kör vidare på sitt vampyr tema verkar det som (han ser likadan ut som i Versailles). Synd, jag hade hoppats på något i stil med New Sodmy =(
Singeln släpps 28 augusti och går nu att förhandsboka på cdjapan i tre olika versioner (regular, Grazioso PV och intervju/making of), alla kommer med ett tarot kort och en poster (regular kommer med "authographed paper"?)
Digital Madousho
Sen förra året har Mana börjat skriva sina Madousho igen, dock i digital form (svider en del att behöva betala dryga 30 kronor för att få tillgång till ett blogg inlägg :P) anyway, jag köpte de två första, främst för att se hur de såg ut och för att få se bilderna med tanke på att han delar bilder han annars inte visar. Dock höll inte mitt tålamod när det kom till att läsa dem :P Men igår kom min räddning! Jag fick veta att Sarah som håller i en Mana fansida http://www.mana-sama.net/index2.html (som förmodligen de flesta hamnat på som gillar Mana och Moi Dix Mois), även översätter Madousho till de som kan bevisa att de betalat för dem här http://z13.invisionfree.com/Madousho/index.php?
man skickar bara en screencap till henne där din mail syns samt vilka inlägg du har köpt.
Så nu kan alla läsa Manas digitala Madousho! Jag hoppas det gör att fler köper dem, med översättningen i hand var de riktigt roliga att läsa.
