Jag har inte loggat in på Ameblo på länge och såg därför först idag att Hora skrivit ett inlägg om att han gjort lite nya låtar och om allt går som det ska planeras en skiva att släppas i Juni! Yay! Eftersom att jag verkligen gillade TYRANT hoppas jag att de nya låtarna går i samma anda. Om Hora är så här produktiv kanske man kan förvänta sig en skiva i halvåret :3
Kollade igenom tidigare inlägg när jag ändå var på Horas blogg och såg att han hade skrivit lite om spelningen med Moi Dix Mois, om att han hade hälsat på Mana backstage (i och för sig osminkad och i sina vardagliga kläder som är street enligt Hora själv) och han kände inte igen honom XD Dåligt Mana :P
Min kväll började med en sen lunch på Sushihuset på Brahegatan. Jag blev glatt överraskad av deras goda sushi! En av de godaste jag ätit i sverige. Väldigt trevlig restaurang, dit kommer jag garanterat gå igen =)
Promenerade sen till Östasiatiska där de hade fri entré från klockan 18.00. Kina och Japan avdelningarna var intressanta, men Korea..?, vad hade hänt där. Antingen var det jag som inte hittade nåt vidare eller så var det bara ett rum :P Mycket kul att se från Japan, allt från WWII propaganda täcken till samuraj rustning och Noh masker. (Hittade en vansinnigt kul bok i presentshopen med erotiska bilder, förmodligen träsnitt?, som jag dessvärre inte hade råd att köpa)
Keisho Ohno spelade i biblioteket/hörsalen och spelningen började nog ganska precis vid 19.00. Han började med klassiska shamisen stycken men övergick sen till sin blandning av "populärmusik" och shamisen. Keisho berättade lite om sitt instrument, om vad de olika delarna hette och att den var gjord av hundskinn (!).
Avslutningsvis spelade han en egen tolkning av James Bond theme:t vilket verkade roa de flesta där, och sist en låt där han försökte få med alla att ropa ut ord i takt med musiken. Trots den lilla skaran människor så kändes det som att han gjorde sitt yttersta och njöt av spelningen. Hoppas vi får se Keisho i sverige igen!
Jag skriver främst om japansk musik men det blir tråkigt om det bara är en massa rabblanden om låtar och inget personligt :P (jag uppskattar alltid att få lite inblick i personer) Så idag tänkte jag skriva ett totalt random inlägg om programmet Fantasterna och random mani! XD
Jag blir alltid fascinerad av folk som nördar in sig i saker (som jag själv) och igår var temat Michael Jackson, och artistdyrkan är ju jag om någon väl bekant med :3 Att se fansen och deras samlingar kändes väldigt inspirerande och kul!
För x antal år sedan såg jag en väldigt intressant dokumentär om beundrare av Dolly Parton, jag blev så imponerad av deras engagemang och kärlek, det är nåt speciellt med att vissa (mig själv inräknad) kan känna en så levande och manisk kärlek till nåt materiellt och till personer man inte känner eller ens träffat. Och den enda gemensamma nämnaren jag kunde hitta till alla Dollys fans som porträtterades i dokumentären var att alla saknade nåt, allt från en relation till sina föräldrar till utanförskap av samhället. Vilket fick mig att börja tänka, är det bara vi "onormala" (enligt samhällets normer) som kan brinna så starkt för något som musik? Efter den där dokumentären läste jag Fredrik Strages bok "Fans" (rekomenderar jag varmt!!) och samtidigt som jag satt och skrattade åt alla galenskaper som vi fans är benägna att göra så läste jag boken med tårar i ögonen och värme XD Det är nåt rörande över hela grejen att (nästan) viga hela sitt liv till ett intresse. Kommer speciellt ihåg en äldre man Strage intervjuade som älskade Elvis Presley och som sa nåt i stil med att något han grämmer sig över är att han aldrig fick träffa "kungen", den riktiga alltså.
Igårdagens "Fantasterna" berättade en tjej hur Michael Jackson är som hennes tro, hur han fyller platser i hennes liv och i princip har samma betydande roll som "riktiga" personer har, många tycker säkert det låter helt galet men jag tycker det är helt fantastiskt.
Kanske är vi som saknar nåt i större behov av att sätta en idol av något slag (spel, ett band, en bokserie kanske?) i platsen för att uppfylla något vi inte har? Om man redan har allt kanske man inte har behov av fiktiv kärlek och att drömma sig bort där tid och rum bara cirkulerar kring ett intresse, förlåt, ett intresse som nu är en stor del av ens liv.
För där är en stor skillnad:P, mina band är inte bara mitt intresse, de har format mig och hjälpt mig, gjort hål i min plånbok :P men också gett mig valuta för pengarna i form av glömska av den trista och grå vardagen.
Dada la upp en ny låt på youtube igår, Marionette Waltz.
Titeln var lovande och låten är helt ok efter bara 1 lyssning XD Jag tyckte refrängen påminde om 3e erans VE, vilket känns en aning bättre än det som kommit den senaste tiden *host*.
Många av låtarna som släppts efter att Aci avgick känns så, oproffsiga XD Vad hände med Dadas kompositioner? Fushigi no kuni no Arisu är en favoritlåt, Rouge de Noir är också riktigt bra, vad hände...
På SVTPlay kan man nu se en jätteintressant dokumentär om en man i Tokyos förort som driver en uthyrning av människor! Eller mer vän och släkt uthyrning. Har man inga vänner att ta med sig på en fest eller liknande kan man via hans företag hyra en!
Väldigt roande men också med en bra inblick i det japanska samhället och den prestationsångest som är relativt vanlig i Japan. (Dokumentären sändes förra veckan på tv)
Jag har inget nytt att skriva om gällande musik, har personligen lyssnat på allt förrutom japanskt den senaste veckan (just nu Lady Gaga :P), men det hindrar inte mina paket ifrån att fortsätta komma (^.^)/
Hade samlat på mig en hel del poäng hos cdjapan och tänkte att det var ett perfekt tillfälle att köpa nåt som är dyrt och som jag dragit mig för att köpa pågrund av priset. Så Malice Mizers DVD sans retour voyage "derniere" 〜encore une fois〜 fick det bli.
Jag har faktiskt inte sett hela DVD:n förr, bestämde mig för att inte se den förrens jag hade köpt den (youtubes dåliga kvalité förstör stämningen när oskulden av en ny video ska tas). Har förmodligen sett alla videor var för sig någon gång dock...en video som jag sett allt för många gånger och som inte går att tröttna på...och som dessvärre är uppladdad i ganska dålig kvalité är Color Me Blood Red (fram tills nu, hittade just HQ versionen, är ändå bättre på tv, men wtf). Vet inte vad det är men jag gillar när Malice Mizer har anspelning på sex i videor eller bilder... Det är nåt som liksom inte stämmer, på ett bra sätt... Älskar Közi och Manas kappor <3 och det faktum att Közi är den som går på stiletter trots att Mana är "kvinnan" i bandet.
Uppmärksamma Manas långa vackra hår! Han borde satsa på den frisyren igen :3
(cdjapan erbjuder nu att markera paket som gåva, fungerade utmärkt med denna DVD, ingen moms :3)
Igår drog jag till universitetet för att plugga och läsa en jättetråkig bok om maskuliniteter, men när klockan var 13.30 höll jag på att somna så jag tog en kopp kaffe för att ladda batterierna och sen helt plötsligt fick jag för mig att kolla upp en bok om japanskt mode, Japan Fashion Now. Medans jag letade i hyllorna hittade jag även 3 andra böcker...behöver jag säga mer? Jag pluggade inte nåt mer den dagen :P
Som sagt, Japan Fashion Now, mycket bilder men förmodligen lika mycket text om allt från subkulturer till stora designers som Yohji Yamamoto.
De andra böckerna jag hittade bestod bara av bilder. Fruits and Fresh Fruits är två "bilderböcker" med foton på civila i Harajuku, där ser man allt från cyber till mori, 14-åringar till föräldrar (finns en jättesöt bild av 2 föräldrar med sin lilla 2-åring som alla är klädda i cyber inspirerade kläder). Inte bara är det fina bilder utan inspirerande att se hur folk vågar mixa och matcha och hämta inspiration från sina intressen!
Sista boken var Gothic & Lolita som innehöll en del kända ansikten som Chihiro, Sisen och ingen mindre än Vivienne Sato! Som enligt boken var 22 :PP *host* Jag gillar personligen japans goth mode väldigt mycket så den här boken var verkligen intressant och givande!
Hämta inspiration och låt dig präglas av japansk street mode
シルク姫のブログへようこそ,Välkommen till min blogg, Silk Hime. Här skriver jag om mitt brinnande intresse, Japan. Jag är en fanatiker när det kommer till mina favoritband, här får du läsa om mina senaste köp, bristande översättningar och musikrekommendationer.
Om mig
Idén med att starta denna blogg var för att jag vill delta i globaliseringen av Japansk populärkultur, främst musiken. De flesta band kommer inte hit under Europaturnéer för Sverige har en för liten publik. Men inte bara det, vi missar helt underbara musik upplevelser, jag hoppas att få hjälpa till att sprida dem.
