Jag skriver främst om japansk musik men det blir tråkigt om det bara är en massa rabblanden om låtar och inget personligt :P (jag uppskattar alltid att få lite inblick i personer) Så idag tänkte jag skriva ett totalt random inlägg om programmet Fantasterna och random mani! XD

Jag blir alltid fascinerad av folk som nördar in sig i saker (som jag själv) och igår var temat Michael Jackson, och artistdyrkan är ju jag om någon väl bekant med :3 Att se fansen och deras samlingar kändes väldigt inspirerande och kul!

För x antal år sedan såg jag en väldigt intressant dokumentär om beundrare av Dolly Parton, jag blev så imponerad av deras engagemang och kärlek, det är nåt speciellt med att vissa (mig själv inräknad) kan känna en så levande och manisk kärlek till nåt materiellt och till personer man inte känner eller ens träffat. Och den enda gemensamma nämnaren jag kunde hitta till alla Dollys fans som porträtterades i dokumentären var att alla saknade nåt, allt från en relation till sina föräldrar till utanförskap av samhället. Vilket fick mig att börja tänka, är det bara vi "onormala" (enligt samhällets normer) som kan brinna så starkt för något som musik? Efter den där dokumentären läste jag Fredrik Strages bok "Fans" (rekomenderar jag varmt!!) och samtidigt som jag satt och skrattade åt alla galenskaper som vi fans är benägna att göra så läste jag boken med tårar i ögonen och värme XD Det är nåt rörande över hela grejen att (nästan) viga hela sitt liv till ett intresse. Kommer speciellt ihåg en äldre man Strage intervjuade som älskade Elvis Presley och som sa nåt i stil med att något han grämmer sig över är att han aldrig fick träffa "kungen", den riktiga alltså.

Igårdagens "Fantasterna" berättade en tjej hur Michael Jackson är som hennes tro, hur han fyller platser i hennes liv och i princip har samma betydande roll som "riktiga" personer har, många tycker säkert det låter helt galet men jag tycker det är helt fantastiskt.

Kanske är vi som saknar nåt i större behov av att sätta en idol av något slag (spel, ett band, en bokserie kanske?) i platsen för att uppfylla något vi inte har? Om man redan har allt kanske man inte har behov av fiktiv kärlek och att drömma sig bort där tid och rum bara cirkulerar kring ett intresse, förlåt, ett intresse som nu är en stor del av ens liv.

För där är en stor skillnad:P, mina band är inte bara mitt intresse, de har format mig och hjälpt mig, gjort hål i min plånbok :P men också gett mig valuta för pengarna i form av glömska av den trista och grå vardagen.