Hohoho

Det är inte bara Kaya som kommer ge ut nytt material i December, Hora har även han skrivit på sin blogg att han planerar skivsläpp i julmånaden. *yay*
Hora har inte angett någon ytterligare information, så det är bara hoppas på det bästa =)
 
 

神様はじめました

Började i helgen se en anime vid namn Kamisama hajimemashita, sträck tittade på alla 13 episoder!
Såg en skymt av den i Tokyo en natt, ungefär klockan 3 (varför visar de anime serier som är riktade till 13+ klockan 3 på natten?._.?) när jag inte kunde sova. Stil-och storymässigt är den väldigt lik Fruits Basket, till min stora glädje då jag älskar den <3. handlar om en tjej, Nanami, som blivit övergiven av sin pappa. När hon blivit utslängd av hyresvärden möter hon en kväll Mikage. Som tack för att hon hjälpt honom (jaga iväg en hund) erbjuder han henne att stanna i hans hus  då han själv inte bor där längre. "Huset" visar sig vara ett shintotempel och där bor även 3 yokai, de små yokai Onikiri och Kotetsu, samt räven Tomoe.
Ett måste för de som gillar komedi/kärleks draman inom anime!
 

På gränsen till sliskigt sött

En kväll i Tokyo när jag åt snabbnudlar och zappade mellan tv kanalerna hamnade jag mitt i Pokemon. Jag har aldrig varit ett fan av den serien men det var kul att se nåt jag kände igen, avsnittet var tråkigt...som jag hade anat :P men ending theme, damn! Inte bara var det gulligt med poke-monstrena som dansade men låter var uberkawaii. Med lite efterforskning fick jag fram att de som framför låten är Momoiro clover z och även de har en video med dansstegen :3
Bara japaner kan göra något så löjligt jättegulligt :P
 
 

Film söndag

Idag har jag legat i sängen hela dagen och tittat på film. Paprika och Millenium Actress, båda av Satoshi Kon.
Paprika var nog sämre än vad jag förväntat mig, för den som inte sett filmen handlar den om ett gäng vetenskapsmän (och en kvinna som även är Paprika i drömvärlden), som skapat en liten pryl som gör att man kan gå in i andras drömmar och nu har någon börjat smällta samman flera personers drömmar och samtidigt dra in personer mot deras vilja.  Paprika var en sån där film som får mig att känna mig riktigt, riktigt korkad :P Jag satt i princip hela filmen igenom och undrade över saker som jag sen var tvungen att bearbeta, och jag kan säga att jag fortfarande har ett x antal frågetecken kvar... Men det är nåt visst med de där äldre, lite skumma, japanska filmerna. Jag känner mig på nåt konstigt vis lite upplyst och berörd av att ha sett dem trots att jag inte tycker de är särskilt bra. (andra filmer i denna "kategori" är Akira och Metropolis).
Millenium Actress började bättre men kändes väldigt trög. Handlar om en skådespelerska som ska intervjuas. Hon är gammal och har inte gjort några filmer på antal år och vi får följa med in i hennes karriär och viktigast av allt, veta anledningen till att hon började som aktris vilket är att hon som ungdom stötte in i en kille som flydde polisen under kriget. Han har en nyckel runt halsen som hon sen hittar och som blir hennes motiv med livet. Att hitta bäraren av nyckeln. I långa loppet blev den ganska tråkig men slutet var lite berörande och precis som Paprika får den "halv tråkig film som berör"-stämpeln :P
Plus får båda filmerna för att Susumu Hirasawa gjort musiken!

シルク姫

シルク姫のブログへようこそ,Välkommen till min blogg, Silk Hime. Här skriver jag om mitt brinnande intresse, Japan. Jag är en fanatiker när det kommer till mina favoritband, här får du läsa om mina senaste köp, bristande översättningar och musikrekommendationer.

RSS 2.0