It's strange alright
Dada, Chro och Kiwamu hade lämnat ett kryptiskt meddelande på diverse socialamedier i form av ett datum och klockslaget 21:00 och idag fick vi äntligen se vad det gällde.
Velvet Eden har ju gjort en del covers genom åren, främst nu under fjärde eran, och jag måste säga att Chro gjort ett bra jobb både med Soft Ballets låt Earth Born som de släppte för ett tag sen (som som även gavs i form av en cd på Velvet Edens spelning) och detta nya masterpiece, Depeche Modes Strange Love!
Till viss del stör jag mig på Dadas engelska (föredrar att lyssna på japanska) men jag måste säga att trots hans sluddriga uttal är låten otroligt bra!
Och aldrig har jag sett så mycket röv i en och samma video, bara en sån sak gör det värt att kolla in.
Whisper of the heart - Mimi o sumaseba
Jag har legat sjuk i en vecka nu, jag öppnade med en vinterkräksjuka och som att det inte var nog åkte jag direkt efter på en förkylning med feber <3
asdfghjkl
Jag har knappt pluggat, trots att jag har inlämningar och tentor upp till öronen, knappt läst något heller för den delen då jag i princip somnat varje halvtimma. Något jag har gjort är kollat på film och serier :3 (med powernap pauser)
För X-antal år sedan var jag på en kompis födelsedagsfest (som ofta resulterade i filmkvällar), och hon den kvällen Miyazakis Whisper of the heart, dock såg jag inte hela och jag kom att tänka på den. Så jag letade upp en bra torrent och så bar det av.
Jag har sen tidigare en ganska negativ bild av Miyazakis filmer, förstår inte alls fascinationen för hans eller studio Ghiblis verk (förrutom Eldflugornas grav som är helt fantastisk). Filmerna börjar ofta bra, eller helt okej och se spårar de ur...TOTALT. Dock hade jag fått för mig att Whisper of the heart inte skulle inkludera något övernaturligt hokus pokus som skulle leda till att, well tjejens mamma var någon enorm gudom och farsan en trollkarl (damn you Ponyo för att du tog en sinnessjuk vändning) eller nåt liknande...
Och äntligen hade jag rätt! Whisper of the heart var en enkel, men underhållande och gullig film om ambition, strävan och kärlek.
Kort sammanfattat får man följa Shizuku, som är något av en bokmal, hon fattar tycke för en liten undangömd leksaksaffär och dess ägare som är en äldre man. Shizuku bli väldigt imponerad av den gamla mannens barnbarn som är målinriktad och skicklig på att göra fioler, hon beslutar sig för att också sikta in sig på något så hon börjar skriva en berättelse där huvudkaraktären är en kattleksak den gamla mannen har i sin butik.
Filmen har egentligen ingen direkt plott, utan man får helt enkelt följa med en stund i Shizukus liv, se hennes beslut och hur de påverkar hennes framtid. Väldigt gullig och lättillgänglig historia.
Jag blev dessutom väldigt tagen av miljöerna (egentligen inget speciellt), filmen utspelar sig i Tokyo, men jag tycker de verkligen fångat blandningen av storstad och natur som Tokyo ändå har. Tjusigt.
Nu vet jag inte om jag vågar hoppas på någon liknande film från Ghibli.... det vore för bra för att vara sant :P
The Final
Med mycket att göra i skolan har jag inte haft tid att skriva nåt, jag har även startat upp JaME igen, men förhoppningsvis kan jag pusta ut mot slutet av veckan när jag är klar med tentorna.
Såg idag via Buck-Ticks nya facebook sida (-> https://www.facebook.com/bucktick.2014?fref=ts) att det kommer en ny singel 14 maj ^^,形而上流星 (Keijijou ryuusei). Sidans formgivning ser lite retro ut (med det svartvita och röda, den nya loggan i ett play-tecken), så jag hoppas på en stark första singel till skivan.
Jag är ingen storfantast av Dir En Grey men The Final är en riktigt bra låt, och är det jag lyssnat på ikväll *väldigt random*, jättebra liveframträdande och usel översättning :P
そして父になる
Jag har inte varit på bio på evigheter, (sista gången var Lejonkungen i 3d...), så när jag och en föredetta kursare skulle hitta på nåt att göra i onsdagskväll kändes bio som ett bra alternativ.
Personligen tycker jag filmutbudet varit ganska tråkigt de senaste åren, så när jag läste i DN om Sådan far, sådan son blev jag glatt överraskad. Eftersom att vi båda studerar japanska kändes det även ganska passande.
Filmen har hitills fått bra kritik. vilket jag helt förstår, synd bara att den endast visas på två av SFs biografer och att den redan efter dryga två veckor bara har en speltid per dygn :P (känns väldigt typiskt, att folk hellre tar någon löjlig amerikansk, eller svensk för den delen, komedi istället för en film "där man inte förstår vad de säger" -.-')
De flesta är nog bekanta med handligen, två familjers barn har blivit förväxlade vid födseln och det får de reda på efter sex år. Så det moraliska dilemmat blir; är blod verkligen tjockare än vatten?
Filmen känns väldigt typiskt japansk (om man tittar inom drama genren), stillsam och tyst (lite som svenska draman egentligen), och såklart innehåller den ett stort dilemma där huvudkaraktärerna står mellan moralen och egna känslor, även kallat giri-ninjo (måsten och ens medmänskliga känslor, väldigt vanligt tema i allt från klassisk japansk teater till anime).
Jag tyckte den var väldigt bra, fyllde ut sina dryga två timmar bra. Väldigt sevärd om man gillar filmer i den här genren.
Double Twelve
I förrgår damp Velvet Edens efterlängtade skiva Double Twelve ner i min brevlåda. Jag har både sett fram emot den här releasen och varit livrädd för den. Velvet Eden har ju, milt sagt, varit lite instabilt sen Dada återskapade bandet 2010. På bara 3 år har bandet bytt ut alla medlemmar och lagt ner verksamheten oftare än Dada bytt scenkläder.
Ingen är iofs gladare än jag att han gjorde sig av med de där fruktansvärda "dansarna"...
Albumet är uppdelat på 2 skivor, tror Dada placerat låtarna i den ordning han tycker de passar historiemässigt (tycker han hakat upp sig på vissa teman, Sad Mask text har vi ju fått höra i nya versioner i både Confession of Mask och Make Up Shadow).
Vi har fått många lovord från Dada, hur han och Kalm gjorde Ningyou Shoukan på en vecka, Street of Alice på en månad och detta mästerverk till album har tagit flera år (kan det ha något att göra med den instabila grund bandet stått på??).
Jag lyssnade igenom skivan först idag (pågrund av strul med min dator, och min cd spelare är...inte funktionell), och de demo låtar som jag gillade från början var även mina favoriter här. Inga större förändringar, förrutom Unhappy Birthday som låter helt annorlunda från demo versionen Dada delade för ett par år sen.
En låt som fick en förbättring var One Caress, som Kalm skrivit. det blev en fanfavorit så fort den började spridas för två år sen, alla sa hur man kunde höra gamla Velvet Eden i den. Det kan jag inte hålla med om, Kalm har precis som Dada försämrats i kvalité och One Caress ligger inte i närheten av låtar som Sad Mask, Silk etc. Men den har helt klart vuxit för mig och albumversionen har betydligt bättre kvalité.
Idag (eller ikväll japansk tid) släppte även bandet en video till låten! Enkel, men ändå kul att se. Speciellt Chro som inte varit med så länge (eller som iallafall inte tagit så stor plats). Känns bra att se Dada ensam med en keyboardspelare igen. Long time no see. Hade dock hellre sett en video som inte utspelar sig i ett och samma rum (som dessutom får mig att tänka på Malice Mizers video till Beast of Blood), tycker låten hade förtjänat lite mer av de gamla dramatiska utspelen, det som Velvet Eden en gång i tiden stod för. (Observera lite naket i mitten och slutet av videon :3)
Den låt jag var mest spänd på att höra var den nya versionen av Hanauri Musume. Det är en personlig favorit så jag kände mig lite arg att Dada valt att börja peta i den...
Men han hade inte förstört den *pustar ut*, inte för att den var i närheten av originalet, men den var iallafall inte massakerad (som Rouge de Noir).
Många av låtarna är väldigt, blanka :P Velvet Eden har liksom tappat sin anda.
Double Twelve är inte dålig, bara utan det lilla extra, som Velvet Eden brukade vara fullt av.
Alla som förhandsbokade skivan från Darkest Labyrinth verkar ha fått ett signerat exemplar. Kiwamu skrev på sin facebook att Dada och Chro signerat ganska många.
(Bilden är inte min, kommer från Kiwamus facebook)
