Och plötsligt var nästan sommaren förbi
Inte för att man märker det på vädret (jag HATAR sommaren! skulle önska det var vår och höst året om), men om mindre än en vecka är det augusti och sen börjar hösten (IMO).
Jag som hade suttit upp så många planer över vad jag skulle göra i sommar, böcker jag skulle hinna läsa, saker jag skulle köpa på rean, folk jag skulle träffa, för sommarlovet är ju så långt. HA, nu har halva lovet passerat och allt jag gjort är jobbat livet ur mig för att få pengarna att räcka i höst.
På nyhetsfronten är det sverigebesök för bandet OROCHI, som idags läget är ett soloprojekt (i november). Hade gärna gått på den spelningen men....jag är hellre i Tokyo :P
Jag har inte bara jobbat utan även spenderat pengar jag ännu inte har! (som jag är så bra på)
Mitt konsertschema hitills inkluderar BUCK-TICK i september, KAMIJOs Halloween event (som Schwarz Stein kommer att gästa) och redan dagen efter så bär det av att se Jupiter!
Förra månaden fixade jag ett medlemskap i BUCK-TICKs fanclub, FISHTANK, för större chans att få en bra plats :P, så att jag ska slippa använda en shoppingservice som typ tar i avgift vad medlemskapet kostar och för att kunna få chans att delta i FISHTANKER'S ONLY konserter. Redan idag börjar utlottningen för oss medlemmar för bandets stående turné som drar igång i oktober (bästa planeringen, för spelningen äger rum samma dag som KAMIJOs spelning :P), så jag planerar för fullt vilket datum jag ska prioritera.
Filmtips: Shoujo Tsubaki
Jag har kollat på en del serier och filmer det senaste halvåret, men inte haft tid att skriva om några =/
När det kommer till serier har jag sett en del dåligt (typiska ungdoms dramor, high school miljö etc, tråkigt :P), så jag tänkte börja med en film som fick mig att smått tappa hakan :3
När det kommer till serier har jag sett en del dåligt (typiska ungdoms dramor, high school miljö etc, tråkigt :P), så jag tänkte börja med en film som fick mig att smått tappa hakan :3
Filmen är ju då såklart Shoujo Tsubaki (少女椿), och är en anime från 1992.Kommer faktiskt inte ihåg hur jag kom i kontakt med den här filmen, men på nåt sätt fick jag tag på titeln och tänkte att jag skulle kolla upp den.
Lite bakgrundsfakta: enligt wikipedia finns det ingen säker källa från vilken historien kommer från, utan den är förmodligen ursprungligen en kamishibai (pappersteater, man berättar samtidigt som man visar bilder). Shoujo Tsubaki är som de flesta animefilmer egentligen en manga (publicerad 1984). Ska den in i en genre är det eroguro.
Historien kretsar kring Midori, vars mamma är väldigt sjuk så hon försöker hjälpa till så gott hon kan genom att sälja blommor. En dag möter hon en man som säger att hon kan kontakta honom om hon någonsin behöver hjälp. När Midori kommer hem den dagen är hennes mamma död, och från henne kryper råttor som börjat äta på hennes inälvor. Hon kontaktar då såklart mannen hon tidigare träffat som driver en cirkus, eller mer av en freakshow. Midori utnyttjas och retas av artisterna, tills en dag när en dvärg som är trollkarl slår cirkusen följe.
Filmen är endast 52 minuter, men om jag ska vara helt ärlig räckte det. Jag ska inte sticka under stol med att Shoujo Tsubaki har något som jag gillar. På nåt märkligt sätt dras jag till den här typen av knäppa, något äckliga och förvirrande filmer. Det uppenbara är ju ändå bara tråkigt...
Den har verkligen en gammal känsla över sig. Ero guro kommer från 30-talet och jag tycker man kan se tydliga kopplingar till riktigt gammal skräckfilm, speciellt i hela freakshow temat. Den bjuder på ganska motbjudande scener, disformerade kroppar och död. Men som sagt, jag dras lite till det.
Utöver det, var det en till sak som slog mig direkt när jag började se filmen... Jag vet nu vart Dada hämtat inspiration ifrån...
Den har verkligen en gammal känsla över sig. Ero guro kommer från 30-talet och jag tycker man kan se tydliga kopplingar till riktigt gammal skräckfilm, speciellt i hela freakshow temat. Den bjuder på ganska motbjudande scener, disformerade kroppar och död. Men som sagt, jag dras lite till det.
Utöver det, var det en till sak som slog mig direkt när jag började se filmen... Jag vet nu vart Dada hämtat inspiration ifrån...
