Jag kom för första gången i kontakt med kabuki när jag läste japanska steg 1 på universitetet. En av våra föreläsare i grammatik har ett förflutet med den japanska scenkonsten och höll därför en föreläsning helt tillägnad detta ämne. Det som fascinerade mig med kabuki var nog att det är så helt olikt den västerländska teatern, som jag personligen har lite svårt för. Jag har aldrig riktigt köpt hela grejen med teater. Jag tål inte ljudet av hur skådespelarna går över scenen eller hur deras röster ekar smått när de talar, att se på film är att sälja mig en historia som just då är sanning för mig. Men att jag ska sitta och titta på folk som står som i något slags tittskåp och som uppenbarligen inte är sant, nej, det funkar inte för mig. Till min stora glädje var då kabuki raka motsatsen. Här försökte man inte få publiken att tro att det verkligen händer utan man skapan snarare hela tittskåpseffekten med flit.

 

Kort om kabuki är att allt är följt efter regler. Tal, utseense och rörelser är helt förbestämt utefter karaktär. De svartklädda männen, kouken, assisterar på scen, de drar för ridån, hjälper skådespelare som behöver byta kläder snabbt på scen samt hämtar rekvisita.

En viktig punkt gällande kabuki är att alla roller spelas av män (kan det bli bättre:3)

nedan kan man se en trailer för en dans (musume Dojoji som jag tidigare länkat till) som såklart dansas av 2 onnagata (kvinnorolls tolkare).

 

 

Att se kabuki på riktigt är helt fantastiskt! Hela stämmningen är väldigt speciell, allt från att pjäsen börjar med ljudet från träbitarna som slås i golvet när ridån öppnas och "sagoberättarna" som (båda gångerna jag sett kabuki) kommit ut från en liten vrid lucka i väggen, till de storslagna striderna.

Första gången jag besökte Shinbashi Enbujo 2011 var jag inte så insatt i kabuki så det mesta som hände var nytt, särskilt utropen från publiken :P Jag satt helt uppslukad av vad som skulle hända härnäst när plötsligt jag hör någon ropa nåt nära där jag satt och min första tanke var "...kommer skådespelarna ut i publiken? O_-" tills jag insåg att ropen kom lite varstans från hela salen och insåg då att det vissa beskådare som tog till orda. ..Detta hände knappt när jag såg Moi Dix Mois, men på finteatern tydligen :P

Att ropa när vissa skådespelare gör entré är vanligt i kabuki, man kan ropa deras namn (skolans namn dvs. skådespelarens efternamn) eller andra positiva ord som att "jag visste att det där skulle hända" (vilket är ironiskt med tanke på att alla som är väl insatta i kabuki förmodligen har bra koll på vad som ska hända).

Hela den här stämmningen är väldigt speciell och jag kan varmt rekomendera alla som besöker Japan att även gå på en kabuki föreställning. Det är värt både tiden och pengarna.

-> http://www.kabuki-bito.jp/eng/contents/theatre/shimbashi_enbujo.html

 

Utanför Shinbashi Enbujo 2011