...är boken jag läser varje kväll innan jag ska sova. Inte den bästa godnatt sagan, men bra är den och väldigt gripande. (Boken såg jag första gången när jag besökte en enorm bokhandel i Tokyo förra året)

En memoar av Shoko Tendo vars pappa var en yakuza (japanska maffian). Jag trodde det faktumet skulle spela mycket större roll än vad det gjort i berättelsen. Mest berättar Shoko om hennes liv och inte särskilt mycket om sin far. Förmodligen har hennes liv blivit präglat av det men om ärligheten ska fram känns många av hennes tragiska öden egen förvållade pågrund av dåliga val.

Boken börjar när Shoko är liten och hon berättar om hur det var att gå i skolan, hur alla elevr skydde henne eller retade henne för sin bakgrund, hur hon till och med en dag hör ett par lärare säga att hon är korkad. Hon växer upp och blir en yanke (värsting?, som är med i gäng och bråkar), skolkar, slåss, blir beroende av narkotika etc. När hon kommer upp i övre tonåren blir hon utnyttjad av en man som vet att hon nyttjar speed och försöker hålla henne kvar i beroendet.

Som sagt, väldigt gripande bok, jag önskar den vore längre (lite under 200 sidor). Inte den bästa att läsa innan man ska sova dock, igår låg jag med tårar i ögonen och stirrade upp i taket när jag egentligen borde sovit XD

Finns att köpa på Adlibris för 77 kronor!

 

Shokos tatuerade rygg pryder omslaget. Hon beskriver att när hon gjorde den första tatueringen, som var hela ryggen och båda upperarmarna, tog hon äntligen kontroll över sitt liv.

 

Jag har inte laddat upp en ny video på min kanal på evigheter!
Men här är videon som legat under bearbetning i typ ett halvår. Min syster skrattade när hon såg att jag höll på med YTTERLIGARE en Velvet Eden video. Tydligen var det väldigt roligt att jag använder samma material till alla mina fanvideor ._. (vad ska jag göra då när jag älskar Velvet Eden och de knappt har några videor -.-)
Jag har försökt mixa och matcha till texten (värt att uppmärksamma :P).
Från och med nu ska jag försöka bli duktigare på att göra videor, har redan börjat planera en till Közi's födelsedag :P

 

 

 

Det gårdagens inlägg om kabuki skulle leda till var dagens inlägg!

När jag lyssnade vidare på Onmyouza kom jag över låten 魔王 (maou), tyckte den var halvtråkig TILLS!

03.10 i låten då övergick jag till: asdfghjkl <33

Helt fantastiskt att detta metalband tar in lite kabuki influenser i sin musik! Helt klart höjdpunkten i hela låten. (dock tar jag tillbaks min första åsikt om att den var tråkig, rösterna går så bra ihop i Maou att den blivit en favorit, och inte bara för kabuki sången)

 

Jag kom för första gången i kontakt med kabuki när jag läste japanska steg 1 på universitetet. En av våra föreläsare i grammatik har ett förflutet med den japanska scenkonsten och höll därför en föreläsning helt tillägnad detta ämne. Det som fascinerade mig med kabuki var nog att det är så helt olikt den västerländska teatern, som jag personligen har lite svårt för. Jag har aldrig riktigt köpt hela grejen med teater. Jag tål inte ljudet av hur skådespelarna går över scenen eller hur deras röster ekar smått när de talar, att se på film är att sälja mig en historia som just då är sanning för mig. Men att jag ska sitta och titta på folk som står som i något slags tittskåp och som uppenbarligen inte är sant, nej, det funkar inte för mig. Till min stora glädje var då kabuki raka motsatsen. Här försökte man inte få publiken att tro att det verkligen händer utan man skapan snarare hela tittskåpseffekten med flit.

 

Kort om kabuki är att allt är följt efter regler. Tal, utseense och rörelser är helt förbestämt utefter karaktär. De svartklädda männen, kouken, assisterar på scen, de drar för ridån, hjälper skådespelare som behöver byta kläder snabbt på scen samt hämtar rekvisita.

En viktig punkt gällande kabuki är att alla roller spelas av män (kan det bli bättre:3)

nedan kan man se en trailer för en dans (musume Dojoji som jag tidigare länkat till) som såklart dansas av 2 onnagata (kvinnorolls tolkare).

 

 

Att se kabuki på riktigt är helt fantastiskt! Hela stämmningen är väldigt speciell, allt från att pjäsen börjar med ljudet från träbitarna som slås i golvet när ridån öppnas och "sagoberättarna" som (båda gångerna jag sett kabuki) kommit ut från en liten vrid lucka i väggen, till de storslagna striderna.

Första gången jag besökte Shinbashi Enbujo 2011 var jag inte så insatt i kabuki så det mesta som hände var nytt, särskilt utropen från publiken :P Jag satt helt uppslukad av vad som skulle hända härnäst när plötsligt jag hör någon ropa nåt nära där jag satt och min första tanke var "...kommer skådespelarna ut i publiken? O_-" tills jag insåg att ropen kom lite varstans från hela salen och insåg då att det vissa beskådare som tog till orda. ..Detta hände knappt när jag såg Moi Dix Mois, men på finteatern tydligen :P

Att ropa när vissa skådespelare gör entré är vanligt i kabuki, man kan ropa deras namn (skolans namn dvs. skådespelarens efternamn) eller andra positiva ord som att "jag visste att det där skulle hända" (vilket är ironiskt med tanke på att alla som är väl insatta i kabuki förmodligen har bra koll på vad som ska hända).

Hela den här stämmningen är väldigt speciell och jag kan varmt rekomendera alla som besöker Japan att även gå på en kabuki föreställning. Det är värt både tiden och pengarna.

-> http://www.kabuki-bito.jp/eng/contents/theatre/shimbashi_enbujo.html

 

Utanför Shinbashi Enbujo 2011

 

Sakura (桜) och traditionell japansk kultur verkar vara lite på tapeten inom visual kei. Hittade den här låten som heter, inget mindre än; Sakura, för ett par dagar sen. Låten har influenser från traditionell musik och såklart innehåller videon svärdfäktning och solfjädrar.

Personligen tycker jag sångarens röst är ganska speciell, både negativt och positivt. han låter lite hård, vilket jag gillar, men ganska banal i längden.

Men det är en bra låt och jag uppskattar alltid när lite gamla japanska influenser syns och hörs.

 

 

 

Något som slog mig när jag såg en bild på bandet var att sångaren har drag av Gerard Way, sångaren i My Chemical Romance... O_-

 

Dada laddade idag upp en ny Velvet Eden låt, Girl's End.
Låten var en whiteday present från honom till alla fans (vilken ironi med tanke på att VE skulle gå i graven i December).
Kalm har åter gjort musiken och jag kan inte låta bli att tänka på Saakasu byou med de "barnsliga" tonerna i början som får mig att tänka på en musiklåda som plingar.
Inte jättebra-men helt godkänd och jag är glad bara Velvet Eden fortsätter vara aktiva. (en punkt på listan över "saker jag måste göra innan jag dör" är att se Velvet Eden live :P)

 

Jag blev rekomenderad detta band för ett bra tag sen, dock har jag svårt för kvinnliga röster (jag vet, jäkla antifeminist :P) och låten var nog inte särskilt tilltalande för mig. Men igår kände jag mig så uttorkad på musik, trött på allt som fanns på min dator, mp3 och skivsamling så jag tänkte att jag ger dem en till chans! Till min stora glädje...

För den första låten jag kom över på youtube var 黒衣の天女 (kokui no tennyo), och den är helt fantastisk!

Kuronekos (sångerskan) passar utmärkt till låten, om hon faktiskt inte gör den ännu bättre.

Än så länge är jag inte så påläst om bandet mer än att de spelar hårdrock/metal och att de alltid klär sig i den traditionella kimonon. På deras wiki står det att de är klädda i Heian periodens mode, men med lite googlande såg jag att det inte alltid stämmer :P (har sett skymtar av den modernare kimonon som utformades under 1000-talen).

Sångerskan har tidigare varit med i det, relativt, okända bandet Ér, elektroniskt goth band där Kuroneko hoppade in när den första sångerskan lämnat bandet.

Både Omnyouza och Ér är helt klart värda att kolla in, se länkar nedan.

 

Cool video med finfina kostymer. Älskar Kuronekos sminkning <3  Höjdpunkten är verserna, hennes röst är otrolig!

 

http://youtu.be/kqvcyoETT1c 

Klippet gick inte att bädda in, men här är en personligfavorit med Ér, Ethos.

Jag börjar bli riktigt hypad inför RenStage, och ser verkligen fram emot att se Plunklock. Lyssnat sönder den här låten i över en vecka nu :P

 

 

Edit:

ingen ny singel, tror han kallar looken decadence =(

Yohio tände inte den internationella juryn riktigt, och slutade med 31 poäng, nästsist. Tills folkets röster var räknade och visade att han blivit publiksuccé. Enligt msn hade Yohio yttrat att Europa låg efter och inte var redo för hans nummer, kan inte riktigt hålla med om vi talar om Europa som världsdel då Visual Kei känns större där än vad det gör i sverige... juryn var möjligtvis inte redo för det :P

Fast det var nog problemet i stort, platsar Visual Kei i Melodifestivalen? Heartbreak hotel som låt, nu är det ju väldigt svårt att definera ett Visual Kei sound då det egentligen handlar om utseende idag, men jag tycker ändå att jämnfört med västerländska band kan man höra en viss skillnad och Yohios låt lät mer som en vanlig pop/rock låt som vi lätt kan hitta både i Melodifestivalen och på vilken radiostation som helst. När han ändå spelade ut hela utseendet borde han skrivit låten själv, så vi hade fått ett fulländat Visual Kei tema.

Men Melodifestivalen är väl inget att gråta över när cdjapan gör reklam för ens senaste skivsläpp? :P

 

Jag hade ingen tid för att skriva om Tokyo när jag kom hem från min resa i November, men nu kommer en genomgång av de olika delarna av denna fantastiska stad!

Först ut är den elektroniska staden, Akihabara!

 

Om ärligheten ska fram visste jag inte ens om denna del 2011 vid mitt första besök i Tokyo, utan jag blev medveten om den dels från min guidebok och dels från elever i min klass som talade om den. Mina förväntningar blev ganska stora, och jag blev en aning besviken när jag väl var på plats...

Så, vad finns i Akihabara? Förr var det främst dit man åkte för att köpa elektronik eller manga/spel/anime relaterade prylar, vilket det fortfarande är, men det går att få tag i de prylarna på flesta platser i dagens Tokyo. Husen är klädda i anime eller tv-spels reklamer, butikerna är fulla med skärmar som vrålar ut de senaste trailersarna, ett paradis för alla otakus!

Sist jag var där, var det med syftet att hitta en arkadhall, vilket jag också gjorde! Super Potato. Det är inte vilken arkad som helst, utan en retroarkad till min stora glädje. Ett lir kostar 100yen och de har spel som Pac-Man, Super Mario Bros, Street Fighter etc. Man kan inte bara spela hos Super Potato, de två våningarna under säljer begagnade spel, dock lite dyrare än andra butiker.

Började i helgen se en anime vid namn Kamisama hajimemashita, sträck tittade på alla 13 episoder!

Såg en skymt av den i Tokyo en natt, ungefär klockan 3 (varför visar de anime serier som är riktade till 13+ klockan 3 på natten?._.?) när jag inte kunde sova. Stil-och storymässigt är den väldigt lik Fruits Basket, till min stora glädje då jag älskar den <3. handlar om en tjej, Nanami, som blivit övergiven av sin pappa. När hon blivit utslängd av hyresvärden möter hon en kväll Mikage. Som tack för att hon hjälpt honom (jaga iväg en hund) erbjuder han henne att stanna i hans hus  då han själv inte bor där längre. "Huset" visar sig vara ett shintotempel och där bor även 3 yokai, de små yokai Onikiri och Kotetsu, samt räven Tomoe.

Ett måste för de som gillar komedi/kärleks draman inom anime!

 

En kväll i Tokyo när jag åt snabbnudlar och zappade mellan tv kanalerna hamnade jag mitt i Pokemon. Jag har aldrig varit ett fan av den serien men det var kul att se nåt jag kände igen, avsnittet var tråkigt...som jag hade anat :P men ending theme, damn! Inte bara var det gulligt med poke-monstrena som dansade men låter var uberkawaii. Med lite efterforskning fick jag fram att de som framför låten är Momoiro clover z och även de har en video med dansstegen :3

Bara japaner kan göra något så löjligt jättegulligt :P

 

 

Rencon anordnar ett nytt konvent den 11:e Maj i Huddinge!

Bland annat så kommer VK bandet Plunklock och det svenska bandet OVERWORLD, övrig information om vad som kommer hända emllan 16-21 har de inte sagt.

Besök deras facebooksida för mer info och länk till biljetterna (205krst)