D's nya singel Rosenstrauss släpptes igår (cdjapan har fortfarande kvar first press bonus på 3 av 4 av singlarna! http://www.cdjapan.co.jp/detailview.html?KEY=VIZL-574)

Av den lilla förhandstitten som släpptes för ett tag sen blev inte jag särskilt imponerad, men efter att jag hört hela låten medger jag att den faktiskt är bra. Inte något av deras bästa men helt klart bra.

Videon påminner om Der König Der Dunkelheit med ett mörkt svart/blått tema. Jag vet att det varit en hel del snack om Asagis kungakrona, jag hörde talas om den innan jag såg den och nja, jag håller nog inte med om att den är så snygg :P

 

Vad är det egentligen som kommer flygandes mot Atsushi? :3

 

The Velvet (MiMi och Bera från 3:e generationens Velvet Eden) skrev i förrgår på sin facebook att de nu letar efter utländska eventarrangörer! Med en väldig massa tur kanske de till och med kan tänkas besöka Sverige?

På samma gång delade de även en kort reklam för deras DVD, Nude, som släpps den 8:e September!

 

 

För ett par år sen funderade jag på att starta en namninsamling för att få hit fler japanska band, för att visa att det fortfarande fanns ett intresse. Det rann dock ut i sanden och jag sitter fortfarande, bitter och jävlig över att det inte kommer hit några band. Jag läser tourlistor på tourlistor, alla där Sverige såklart inte finns med.

När visual kei nådde sin topp här i Europa, runt 2005-2007, när även jag själv blev introducerad för genren, kom det en hel del band på besök i Sverige. Just då agerade jag finsmakare och gick inte på några spelningar efter som att det inte var några band som jag lyssnade på (började precis efter det gilla Moi Dix Mois asdfghjkl).

Nu däremot går jag, i princip, på vad som helst bara det är ett band från Japan just för att visa att intresset finns. För dessvärre verkar man inte se banden som enskilda utan det är en klump, en egen genre; Band från Japan, och jag tror och hoppas att om man ser att de få som väl kommer hit drar till sig en del folk så kanske man vågar satsa på att ta hit större aktörer, som Gackt.

Vad jag vet så har ingen större organisation engagerat sig i Japansk musik (visual kei eller inte) sen Gackt spelade på Fryshuset 2011. Dock så har vi den frivilliga organisationen Nyanko Scandal Factory som jobbar livet ur sig för att få hit band och för att få folk att gå på spelningar. Men utan en publik finns inga pengar och utan pengar finns inte heller möjligheten att få banden att komma. Är verkligen intresset dött här? Är det bara 10-åriga Yohio fans som finns kvar?

Är det så här vi vill att Visual Kei och Jrock ska se ut i Sverige? Att Yohio ska vara den som står för genren?

 

Fick äntligen min TABOO idag! Baksidan var riktigt snygg, på en androgyn Kaya (glimten man ser av honom i videon när en massa folk började spekulera i om det var Hora :P).

Jag kunde ju dock inte hålla mig så jag laddade ner singeln förra veckan ._. och skrev en recension för JaME (se länk).

Förmodligen den bästa singeln från Kaya sen Ophelia! Nu hoppas jag på en DVD så vi får se live framträdanden med TABOO och Infection! *håller tummarna*

 

Förra veckan fick jag äntligen min första Soft Ballet skiva, Ai to heiwa (love and peace)!

Köpt på Amazon.co.jp begagnad och kostade allt som allt 115 kronor!

De flesta försäljarna på amazon skickar dessvärre inte ut sina saker utanför Japan men med lite tur hittar man ofta någon (som inte är alltför dyr). Jag hade inte bara tur att hitta någon som var villig att låta mig köpa den, skivan är dessutom den limiterade upplagan! Den inkluderar en bonus disc med remixer av America och Virtual War, som i och för sig inte var överdrivet bra, men jag säger aldrig nej till limiterade utgåvor :3

 

Ai to heiwa är en av mina absoluta favorit skivor med Soft Ballet, de flesta av låtarna är helt fantastiska!

Den första låten som fick mig att fastna för bandet var Sand Löwe, som fortfarande är en av mina absoluta favoriter. För övrigt är Tango in Eden, Virtual War, Ego Dance och Final riktigt bra! Soft Ballet är ett av de där banden som inte alls väckt särskilt mångas intresse i väst, vilket är synd för de har så mycket bra musik! Det här är perfekt synth musik/ new wave, och verkligen värda att kolla upp.

 

 

Min Buck-Tick dyrkan fortsätter utan gränser. Buck-Tick 24/7, och så lite Soft Ballet däremellan (fick hem mitt ex av Ai to Heiwa i veckan).

Men det är verkligen som man förväntas säga, DET VAR BÄTTRE FÖRR! Jag är trött på alla kassa visual kei band med rosa/grönt/blått/whatever-hår, som spelar någon random rock.Vad hände med de gamla godingarna? Varför har Moi Dix Mois, som till en början var ganska populära, tappat sin publik?

Jag önskar jag kunde åka tillbaks i tiden och få uppleva visual kei scenen på 90-talet i Tokyo, när den fortfarande var relativt stor. Jag gillar egentligen inte musikscenen i väst under 90-talet, soundet var verkligen kasst då på det mesta...men det var banne mig då som Japans musikscen var som bäst! BUCK-TICK släppte Sexy Stream Liner, Malice Mizer var helt awesome, Velvet Eden kom 99, L'arc en ciel gjorde sina bästa låtar, Kilhi+Ice med sitt härliga 90-tals sound härjade på klubbar och Kamijo sjöng fortfarande med sin söta prepubertala röst, what's not to like?

 

Dröm er bort till det härliga 97, när Hisashi Imai fortfarande såg ung ut och Atsushi Sakurai hade **ruffs :3