TYRANT- Recension

Om jag inte minns fel släpptes TYRANT 16:e November, så den låg snällt och väntade på mig när jag kom hem från Japan :P
Då kan man fråga sig, varför inte köpa den på Schwarz Steins spelning? Jo, för limited edition kåt som jag är betalar jag hellre 700yen mer för att få det signerade kortet på Hora! (+att jag älskar Schwarz Stein och Hora...)
Till saken, skivan...jag hoppades att den skulle hålla samma standard som Reign då omslagen påminner om varandra (vid närmare titt såg jag att TYRANTs omslag är en närbild av Horas synth och baksidan är en bild av tangenterna, men den är svartvit...) och det gjorde den. Jag utser här TYRANT till Horas bästa solo skiva! Titelspåret öppnar skivan perfekt och visar standarden på de övriga låtarna. TYRANT är lagom aggressiv blandat med de vanliga dramatiska tonerna Hora brukar använda. Spännande ända fram tills den överlämnar till BEHIND THE SUN, som jag personligen anser är den bästa låten på skivan. Den har alla de element jag älskar med Hora, den utvecklar nya ljud under hela speltiden, blandar mjukt piano med synth och bas. Den är inte lugn men inte heller snabb. Perfekt.
När jag får en ny skiva brukar jag titta igenom alla titlar och sen skaffa mig en förutfattad mening baserad på hur bra namnen låter, och DEMIGOD var en sådan. Den lät riktigt bra, jag tänkte mig en ny IGNITION och så föll den platt. (Jag trodde verkligen att han skulle sjunga på den, jag saknar sång Hora!!). Låten påminner lite om BURIAL från WISDOM. Koma liknande (inget ont om det, jag gillade bara inte den här låten så mycket, andra koma-låtar kan vara riktigt bra). Sen kommer vi till DISSOLVE, när jag hörde skivan för första gången var det en sån där låt som bara passerar men ju mer jag hör den desto mer gillar jag den. Den har växt sig fast på mig. Den går lite i samma anda som DEMIGOD men ändå inte. Den känns mörkare vilket jag älskar. Skulle passa perfekt i ett tv-spel (kanske har och göra med att Hora har gjort låtar till anime). Dessvärre är det den kortaste låten på skivan, hade gärna förlängt den med 1 minut. Höjdpunkten är helt klart 1:40 när den blir lite tyst för att sedan återgå till hur den lät från början.
Två långsamma låtar för att ge skivans upptempo, MY WORLD DOWN. Början påminner mig om RAY vilket kanske glädjer många då den blivit en fanfavorit. Jag föredrar Horas mörka låtar så MY WORLD DOWN gav mig falska förhoppningar (titeln låter bra...igen), och den går mig nästan obemärkt förbi.
Sen kommer favorit i repris, igen. Hora började ju sin karriär i Velvet Eden 2000 och det sista de gjorde med honom i bandet var demot Kumo Onna som Hora skrev och den låten gjorde han om på WISDOM som IMMORTAL. Kumo Onna är en personlig favorit av Velvet Eden så besviken blev jag när jag hörde IMMORTAL då den lät så annorlunda från originalet. Nu har Hora gjort ett nytt försök; IMMORTAL ~Fallen~ och jag tycker den är klart bättre än WISDOM versionen. Mörkare som Kumo Onna ska vara :P (kan iofs bara vara Dada som får mig att tycka så...) Skulle varit kul att få höra Dada sjunga till den bara för skojs skull. Men jag tycker Hora bearbetat låten bra och den är en av mina favoriter på skivan. Två på raken blir det då för THE SIX älskade jag så fort jag hörde den. En uppenbar Hora låt, aggressiv och medryckande, älskar den <3 Låten har ett spännande sound, när jag hörde den första gången var jag verkligen nyfiken på vilka svängar den skulle göra, om den skulle byta stil och ramla platt eller inte. Men det gjorde den inte, perfekt ända till slutet och pågrund av detta får dessvärre de två sista låtarna lida. Älskar jag en låt har jag en tendens att upprepa den i en timma eller så, vilket gör att jag ofta fastnar på THE SIX istället för att fortsätta skivan. Avslutningsvis kommer två lugna låtar, THE LAST SUPPER är först ut. Piano blandat med det vanliga futuristiska soundet. "Refrängen" är den del som satt sig i mig men jag måste säga att låten inte är mer än en bra bakgrunds melodi. Den sticker inte ut jättemycket men är inte heller tråkig. (jag började igen tänka på Velvet Eden som har en låt vid namn saigo no bansan (den sista måltiden)). Skivan är ju ganska kort med bara 9 låtar, hade gärna sett att den haft 12 särskilt med Hora's nya sound och speciellt efter att han skrev på sin blogg att han inte hade nåt särskilt att göra nu Ò__´-. Sist ut är TRANQUILLITY som är en smygande avslutning, inget storslaget som TYRANT. Båda låtarna visar klart på öppning och stägning av skivan. TRANQUILLITY är också en sån där låt som jag skulle kunna höra i ett tv-spel, skräckspel kanske?
Inser nu att min recension kanske låter lite negativ, jag var nog för hård mot Hora :P skivan är jättebra och jag ser fram emot att Hora förhoppningsvis börjar släppa en skiva varje år igen. Särskilt om han slänger med ett signerat kort varje gång :P
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

シルク姫

シルク姫のブログへようこそ,Välkommen till min blogg, Silk Hime. Här skriver jag om mitt brinnande intresse, Japan. Jag är en fanatiker när det kommer till mina favoritband, här får du läsa om mina senaste köp, bristande översättningar och musikrekommendationer.

RSS 2.0